Känner ni igen er, när man kommer in i ett rum där ingen känner dig och alla blickar går åt ditt hål. Precis så är det idag, jag börjar en ny klass och många blickar går åt mitt håll. Det tråkiga med den svenska mentaliteten är att väldigt få kommer fram och är nyfikna, de sitter hellre på håll och beskådar. Man märker så snabbt vilka som kommer från en annan kultur än den typiska svenska kulturen. Förstå mig inte fel nu, alla är vi olika. Men jag tycker det är så jäkla kul när helt främmande människor tar sig mark och presenterar sig. En annan grej som inte har med dagen att göra var när jag var gravid i v 22 och hade sånna sammandragningar att jag gick och grät framåtilutad, höll mig för magen och hasade mig fram till klassrummet. Inte EN enda stannade och frågade hur det gick med mig eller om jag behövde hjälp. Sånt får mig att rysa, en annan är nästan för mån om alla. Senast förra veckan gav jag min 5 som jag hade till vagnen till en äldre herre som stod brevid vagnarna på ica och letade efter burkar. Visst 5 spänn, inte mkt, men den gjorde mer nytta hos honom än hos mig. 

 

Nu var det upprop och läraren kände igen mig och ropade upp mig och då var det en person som hälsade mig välkommen, det finns hopp :D