Idag är en sån dag där värken är värre än värst. När hoppet lämnat än och uppgivenheten är ett faktum. Jag somnar med värk och vaknar med värk, jag tar starka tabletter och inget händer. I 11 års tid har jag gått med denna värk. Började i axlar rygg och har spridit sig över hela kroppen. Där de gör minst ont är från armbågen fram i händerna och från knäna ner i fötterna. Resten är en ända stor krigszon. Det låter nog helt otroligt och hypokondriskt, men detta är ren fakta. Tröttheten slår ut mig och jag blir rent av arg när jag tänker på hur värk kan påverka mig så otroligt mkt.