Sent igår kväll somnade min älskade uffar in, inte bara min älskade uffar utan allas älskade uffar. Den mannen var så älskad av så otroligt många. Den sista tiden i livet har varit tuff, men nu äntligen är han tillsammans med den kvinna han älskar allra mest. Det är med tårar som jag skriver här, jag kommer aldrig att förstå döden, slutet av ett liv fullt av liv blir på några sekunder helt tyst. Han såg så fridfull ut inatt när vi var hos honom, det såg bara ut som om han sov. Jag önskar att alla ni som dagligen fyller er själva med hat och som ger hat tänker om, tänk på det fina i livet och tänk på det som är gott. Jag står här med hjärtat öppet för er, det gör ont, så otorligt ont, men jag önskar med hela mitt hjärta att ni tar hand om er, om varandra. Livet är skört, men det är först när man ser ett liv försvinna som många inser detta. Jag kommer aldrig att förstå denna delen i livet, det tror jag ingen kan, men fokusera på leva under tiden vi kan. Det vet jag att både mormor och morfar gjorde <3

 

Denna låten vet jag att uffar tyckte om !