depression
Frureinhold.se / 16 Januari, 2013 - 18:52 / VardagenOm det är något jag lärt mig mycker om under mina 24 år i livet så är det att inget kommer gratis och livet är inte alltid enkelt. Man måste kämpa, mer eller mindre och om stunden ibland kan kännas helt upp och ner så finns det alltid lösningar. Psykisk ohälsa existerar och i alla åldrar, jag minns det som igår, jag stod nere vid älven i Lilla edet, med tårarna, sminket och frustrationen över hela ansiktet, jag kunde inte förstå hur f*n jag kunde hamna där jag var. Jag var hmm 14 år, levde i ett förhållande som sakta men säkert tog död på mig. Inte bokstavligen taget, men min själ och den som jag var började mer och mer försvinna. Jag var i botten helt klart och det som var då har präglat mig genom större delen av mitt tonårsliv.
Jag tror det är viktigt att försöka tänka på sig själv, tänka och se vad det är man lever i. Är det verkligen såhär som jag vill leva mitt liv. Är det detta som jag förtjänar, tvekar man då, är det dags att dra. Men självklart är det inte bara sig själv man skall tänka på. Tänk på hur du behandlar andra, är det verkligen så som du skulle vilja bli behandlad? Vi lever i ett samhälle idag, präglat av prylar, pengar, status, omsorg etc. Det skall vara så perfekt och chict. Hmm låter detta som mig? jag har nog lätt att skriva väldigt positivt och provocerande. Men ni skall veta det att om man varit med om skit hit och dit och äntligen tagit sig ur det är man otroligt positiv till livet. Jag är en positiv människa och försöker alltid få min omgivning så positiv som möjligt. Mitt liv är inte fläckfritt, långt ifrån, men jag väljer att inte lägga vikt på det som är negativt då det i mina ögon är onödigt och energikrävande.
Det sägs att det var bättre förr, det var det inte. Jag såg en film för ett tag sedan, midnight in paris en helt underbar film som speglar just tidsepoker. Det var inte bättre förr och det kommer inte vara bättre eller annorlunda om 10 år. Allafall om inte du gör någon skillnad, det är lätt att gräva ner sig i minnen och inte se vad det är man har mitt framför sig, idag och nu.
Här kommer ett utdrag när jag var mitt i min låga period, snacka om att vara upp och ner, sur och glad. Det kunde skifta från minut till minut. Jag kunde inte hantera mina känslor och jag kunde till slut inte hantera vardagen. Låt inte livet tas ifrån dig utan låt dig ta hand om ditt liv.
10/10-05
hmmm... so fucking lonely, allt är fan botten :( gråter. varför känns det såhär, det är så jobbigt, skit också... :( vill bara att någon skall bry sig om mig... åtmindstonde lite.. när skall mitt liv vända riktning?? kanske aldrig sker, vad vet jag, kanske lever ensam resten av livet, kommer dö i depression.
snälla om någon hör mina tankar, snälla besvara dom... nu orkar jag inte mycket mer :(
senare på kvällen
känns mkt bättre nu eller lite bättre... prata med J lite och han är rätt gullig, men frågan är om han menar ngt eller bara blaj, men strunt samma, bara jag pratar med någon...