Hej fina kollegor!

Hoppas ni har det bra och att ni inte kommit in i någon hetsig julstress än.

I förra veckan fick jag, kanske ni med en inbjudan på Facebook från ” Projekt Hemlösa i Göteborg”. Vilket innebar att vi skulle skänka varma kläder eller pengar till våra hemlösa personer som bor i vår stad. Jag tänkte att nu så, nu skall jag bannemig skärpa till mig och faktiskt göra något! Man säger ju så ofta att man ska, men så blir det inte av!

Så jag rensade ut Jonas garderob, tog nyckeln hem till min pappas lägenhet och bad även min bror leta fram kläder. Vi fick ihop 20 par herrskor och en mängd varma kläder och jackor. – När jag väl skulle lämna detta till ”Projekt hemlösa i Göteborg” var projektet redan över. Så jag ringde ner till Räddningsmissionen på Andra långgatan. De bad mig komma idag kl 16.30. De blev jätteglada!

När jag väl var där så frågade jag kvinnan som jobbade där om det fanns något annat som de var i behov av, om jag skulle komma tillbaka. Hon tänkte till och sade; ja det som är svårast i dessa tider är att hitta julklappar till tonåringarna som lever i socialt utsatta förhållanden och familjer. Oftast så är de dessa ungdomar som tar hand om sina småsyskon och skrapar ihop  lite pengar för att de minsta skall få någon julklapp. Många av våra ungdomar vi har här, har inga föräldrar, eller så är de alkoholister på stan eller sitter i fängelse. Det är ju det där när man kommer tillbaka till skolan, och man skall berätta vad man gjort på lovet och vad man har fått i julklapp. De finns ju så många ensamma tonårshjärtan som hittar på hur deras jul har varit och vad för klapapr de fått, för att de inte skall känna sig utanför. Men oftast så får de ingenting. Utan det är bara en önskelista som troligtvis inte kommer gå i uppfyllese, i år heller.

Någonstans i kvinnans berättelse dog lite av mitt hjärta… När jag skulle gå, såg jag en tjej sitta och övningsjunga i en av sofforna.

-Vad fint det låter sade jag

-Tack!

-Vad sjunger du?

-O helga natt nästa fredag, det är skolavslutning då!

-Wow! Vad roligt!

-Mmmm visst,

-Ska det inte bli kul?

-Näe..inte direkt

-Är du nervös?

-Näe…

-Okej…

-Men det är bara så jobbigt, det är ju värsta modevisningen typ! Och alla är så svinsnygga! Och alla föräldrar är där och tar kort. Jag vill inte gå dit, och jag lovar att pappa inte kommer komma heller. Även om han lovat.

-  Okej, Har du något att ha på dig?

- Jo, men jag har typ en kjol, fast den är för liten och jag har haft den varje år på skolavslutningen i högstadiet!

Jag själv som varit på stan i lördags och köpt mig en riktigt fin kjol som jag skulle ha på en julfest nästa vecka. Jag bad henne vänta i 5 minuter. Jag gick hem i all hast och hämtade kjolen.  Och tog fram den  till tjejen och sade.

-Testa den här! -  Den satt helt perfekt!

-Men vadå, ska inte du ha den då?

-Jo, men den sitter nog bättre på dig!

-Men va!?, shit den är ju skitsnygg! Jag har aldrig haft något som är så ”rätt just nu”. (Tårarna började rinna på tjejen. Och ja, de rann även på mig!)

Så… lång historia kort.  Min tanke är att vi tills nästa fredag (till morgonfikat) köper en liten valfri julklapp som vi tror att en tonårskille eller tonårstjej skulle tycka om. Det kan vara allt från ett nagellack, fotboll, biobiljett, presentkort, doftljus, hårvax vad som än kan passa en tonåring. Så kan jag gå och lämna in dessa till Räddningsmissionen på fredageftermiddag. På så vis kan fler tonårshjärtan få en - icke påhittad julklapp iår.

Vilka är på?

Trevlig kväll!