StartVardagenHaileyFotoInredningShoppingBröllopTräning och hälsa MusikResorTävlingar

Småstäder

Frureinhold.se / 19 Augusti, 2013 - 00:24 / Vardagen

Ett längre inlägg kommer imorgon, men det fanns en anledning till varför jag aldrig trivts i mindre orter där alla känner alla..Igår innan läggdags fick jag ett meddelande på messenger som gjorde mig uppriktigt ledsen. Eller kanske inte direkt ledsen ledsen, men upprörd. När jag var 16 år flyttade jag och min mamma och pappa till sannegårdshamnen i göteborg. De hade köpt en ny lägenhet precis vid vattnet och under mitt sista år i nian gick jag mest bara och väntade på att skolan skulle ta slut och vi kunde flytta ner till stora staden. Jag kan erkänna att jag var lite naiv och trodde att allt bara löste sig om man bodde i gbg, det vet jag nu i efterhand att så är itne fallet, men det får jag ta i ett annat inlägg. Till saken hör att jag är uppväxt i en liten by 4 mil utanför Göteborg. En trygg uppväxt med massa skoj och lek. Man kan säga att vi levde i en skyddad verkstad, vilket jag iof tyckte var bra. Men allt eftersom åren gick märkte man mer och mer att man helst inte skulle sticka ut. I högstadiet fanns det olika grupper, man kunde nästan se osäkerheten hos vissa som utspeglade sig i mobbning och förtryck. Jag har blivit kallad både det ena och de andra, jag har själv stått och smygrökt för att passa in. Men gång på gång har jag funnit mig själv stå och titta på dessa människor som på alla sätt och vis måste hävda sig genom att trycka ner andra. Jag kände mig aldrig hemma. Sen är inte jag ett vitt lamm som aldrig gjort ngt fel, även solen har sina fläckar. Men jag har alltid haft en klar inställning till mobbning. Jag hade min trygga punkt i stallet, där kunde jag vara mig själv och Livia var min bästa vän. Mina vänner i stallet struntade i om jag var svankryggad och gick lite som en anka, eller om jag hade acne. Det hör inte till ämnet, men jag känner ändå att jag vill ta upp lite kring ämnet mobbning, för när människor har för lite att göra själva måste de kommentera och trycka ner andra för att få lite liv i sig.

Men åter till ämnet, i små städer där alla inprinsip känner alla blir det lätt en rivalitet mellan familjer och vänner. Människor har svårt att unna andra framgång och att sticka ut är inte alltid något positivt. Samhället är i ständig utveckling och det är inte alla som hänger med i utevcklingen. Jag tror att det grundar sig en osäkerhet hos många när de helt enkelt inte förstår vad som faktist är här och nu. Istället för att se nyfiket på det tar de taggarna utåt och bildar skeva uppfattningar och hittar på historier som inte alls stämmer. Jag säger inte att alla småstäder är såhär, men utvecklingen går liksom lite långsammare i mindre byar på landet, så var det allafall på min tid. När jag kom till göteborg slogs jag nästan av stolen när de började prata om Latte, kaffe är väl kaffe.. det var såklart ett extremfall. Sen har Göteborg och storstäder andra brister, men de får jag också ta i ett annat inlägg. Det jag försöker lyfta här är att i mindre städer finns en stor tendens att man måste lägga sig i hur andra lever, bor eller uppfostrar sina barn. Det finns säkert i större städer med, men i mindre orter blir det så tydligt. Du kan sitta på bussen eller på en tävlingsbana och höra hur andra vuxna snackar skit om andra vuxna och kommenterar deras val av uppfostran. Sånt skrämmer mig, varför bry sig? Det är väl upp till var och en hur de väljer att uppfostra sina barn. Jag tycker att alla borde ta sig en tankeställare, hur är jag som person, vuxen eller barn. Hur vill jag leva mitt liv och är det verkligen så viktigt att skicka iväg den kommentaren angående vilka kläder hen har på sig? Är livet så trist att jag måste kommentera och trycka ner andra för att få en gnista själv? Nä lyft istället för att trycka ner och lev ditt eget liv istället för i skuggan av någon annan :)




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: