Jag har som tumregel att inte göra någon till åtlöje, vara elak, få någon att känna sig mindre värd etc etc. alla får göra sin egna val, hur de vill vara mot sig själv, mot andra, mot barn, mot vuxna. Men även om jag står för allt det där så kan jag inte låta bli ibland att bli provocerad och bara vilja skrika ut alla elaka ord jag kan bara för att jag blir så förtvivlad över hur man kan vara så störd :p förstår mig rätt, jag är inte mer än mänsklig. Det finns människor från olika epoker som gjort stor påverkan både i mitt liv och i folk i min närhet. För att inte bli för personlig så går vi inte in i detalj. Men när vuxna människor sitter över nätet och gör narr av andra med bilder text etc känner jag att nä fyfan vad bittert haha. Är det inte trist att man är så trasig själv att man måste hänga ut andra för att själv må bra. Dont get it ! 

 

Men vad skall man göra åt saken, vända ryggen till och gå, konfrontera och skapa en debatt eller göra samma tillbaka. Jag kommer aldrig sjunka till den nivån även om jag gärna vill ibland. ibland önskar jag att jag aldrig började blogga, aldrig skaffade telefon eller facebook. Fatta vad utlämnad man blir, lika väl som jag gillar att lägga upp ett kort på mig eller min familj och få massa fina kommentarer. Det är en svår balansgång helt klart. 

 

lev livet, ditt liv och ingen annans :) puss !