Ja det var kl 08.00 den 9 september som jag i vanlig ordning vaknade och var super kissenödig. Gick upp kissade och sömnig skulle jag precis lägga mig ner när jag kände ett klick nere i buken, följt av en ilande smärta. Jag reagerade på smärtan men tänkte inte så mycket på den just då. Men minuter senare börjar små värkar komma smygandes. Jag hade skickat iväg robin till jobbet på morgonen, så jag var nu ensam hemma, jag visste att jag kunde ringa hem han när som helst, men det kändes för tidigt än så länge. Jag pratade med min syster flera gånger och värkarna kom med 3-8 minuter emellan. De var inte jätte smärtsamma men helt klart skillnad ifrån förvärkarna jag haft tidigare. Det skall tilläggas att jag visste att jag var öppen 3-4 cm. I vilket fall som helst så gick timmarna, jag ringde robin runt lunch och bad honom komma hem, han hade då pratat med sin pappa som i sin tur ring robins mamma som kom i raket fart hem till oss. Saken var  bara den att jag trodde inte bebis hade planerat att komma för det gjorde som sagt inte så ont. Men robin kom hem runt 14.00 och vid den tiden hade jag ring förlossningen en gång för att rådfråga hur kort tid emellan värkarna jag skall vänta för vid det här laget var det 3-5 minuter. Min mamma bad mig åka in flera gånger, men jag hade bestämt mig innan att vägra åka hem, big nono. Vattnet hade ju heller inte gått så jag behöll lugnet. 

---

Vid 15.15 ringde jag förlossningen igen, jag beskrev att det gjorde mer och mer ont, jag grät ngr tårar, kanke inte så mkt av smärta utan mer av tanken på att jag kanske skall föda barn idag. Vi fick iallafall komma upp direkt och 16.00 klev vi in genom dörrarna på NÄL. Vi fick ligga i ett rum, med ctg och undersökning. Dock spelade lilla Hailey oss ett spratt för när jag låg där med ctg började värkarna bli mer och mer oregelbundna. BM undersökte mig och jag var nu 4 cm öppen och 0.5 cm kvar på livmodertappen. Hon började bubbla om hemgång, men ville först att vi skulle åka till överby, jag han inte mer än ut i bilen så började värkarna igen och ont som attans gjorde det. Men vi åkte till överby, gick runt en stund och bestämde oss för lite kaffe. Jag var dock kissenödig i vanlig ornding och gick på toa. Förskräckt märkte jag att jag fått en rejäl blödning och gick med raska steg ut till robin som inte ens rört sitt kaffe än och bad honom att vi skulle åka till fl igen. 

---

Vid denna ctg avtog inte värkarna och vi fick ett förlossningsrum. Klockan var nu runt 18.00 ( ni skall veta att mitt tidsperspektiv inte var det bästa under förlossningen). Värkarna gjorde mer ohc mer ont, men det gick ändå bra, jag fick stå upp mkt vilket jag bad om innan. Fick lära mig lustgas och tappade upp ett bad. Det kan jag verkligen rekomendera, bada i varmt skönt vatten med lustgas var kanon. Jag öppnade mig allt fortare nu så mitt bad blev inte så långvarit. Det var även skiftbyte vid 21.30 så nu tackade vi av den ena och välkomnade underbara EVA. Innan jag gick ur badet var jag öppen 5-6 cm och nu kom värkarna ordentligt. Från 22.00 - 01.00 var en riktig tuff tid, jag bad om bedövning lite innan kl 01.00 och doktorn var precis till att sätta sprutan när de bad att undersöka mig för jag hade så kraftiga värkar och ja visst var det så, 10 cm och ingen bedövning. Dags att börja krysta. Jag minns hur jag tänkte på kejsarsnitt, slippa den här sjuka smärtan, värkar är ett straff och lustgasen hade jag vid det här laget lagt åt sidan. Nu gällde ren jävla vilja, det fanns ingen återvändo. Robin var en ängel, lugn och sansad, pushade mig på precis rätt sätt, hällde kallt gott vatten på mitt huvud och var precis som en man/pappa skall vara. 

---

Krysttiden varade under 53 minuter och kunde varit kortare om inte jag motarbetade värkarna, när jag inte orkade trycka höll jag emot. BM påstod att ridtjejer har den förmågan pga sina starka bäckenmuskler. Jag har ingen aning om den saken men jag minns att jag höll emot ngr gånger. Dock var jag väldigt med, när Haileys huvud kunde skymtas utanför min kropp kände jag på henne mellan värkarna, tror jag blev ner pushad tll att få ut henne då. För varje värk kom hon längre och längre ut, det var en underbar känsla och den absolut sista värken var nog det häftigaste, vilken kraft och vilken känsla när all smärta försvann och hon låg där med öppna ögon och små kisade. Robin fick se henne först eftersom jag låg på rygg och jag minns hur jag frågade vad det var och han sa bara lugnt, du får se ;) Och upp kom en liten flicka, tror ni jag var förvånad ? allt detta tjat om kille och så var det en tjej. Alla studier om hjärtljud etc kan slänga sig i väggen ;) 

---

minuterna och timmarna efter fl var både skönt och utmattande. Jag fick ett sånt adrenalin påslag att jag låg och skakade, fick ett migränanfall, men förutom det mådde jag bra. Jag gick upp och duschade, en lååååång skön dusch, packade ihop våra saker som vi skulle ha med till bb och robin låg så sött i stolen tillsammans med våran skatt !! Jag minns att jag täntke hur jag aldrig skulle göra om detta, vem går igenbom detta en gång till. Men nu efter 2 v är det som glömt, allafall nästan ;) Jag är super glad att jag bara körde på lustgas, var så glad efteråt, min plan var bad och lustgas och I did it !! hardcore !! Robin fick sig många goa skratt, jag minns inte så mkt av lustgastiden :P Sen blundade jag mig igenom större delen av fl :p bm sa att jag var väldigt sluten i mig själv och att jag hanterade smärtan väldigt bra. Hon kom även upp till oss på bb och berömde mig/oss och att hon var gladö ver att få förlöst oss. Hon skall ha ett stort tack för hon var helt underbar !! 

---