Något jag är otroligt bra eller dålig på är att jag ger väldigt mycket av mig själv. Jag ställer alltid, eller oftast upp när det är ngt, jag enrgagerar mig och flänger runt för att vara på alla ställen samtidigt. Tro mig det är verkligen inget negativt, jag älskar allt jag gör. Men när man sätter sig ner på kvällen och all energi är som bortblåst börjar man undra om allt fläng hit och dit är värt det. När jag knappt orkar tänka innan man somnar. Sen har jag även tänkt på varför man tillåter sig själv att bry sig om skit saker, som idag, jag blev uppenbarligt ledsen när jag såg bilen, kände bara nej nej nej, varför gör ngn såhär? Sen fick jag ett mess senare på dagen som också gjorde mig lite besviken, jag förstår såklart grejen. Men endå, jag kände bara jahopp, något mer som dagen har att ge, att någon snor våran vagn när vi åker parishjul. För det var min första tanke, såklart att det kommer ske. Men som tur var gjorde det inte de. 

 

Men allt eftersom dagen gick sa jag till robin, från ingenstans att ''nä, varför skall jag gräva ner mig i detta?'' jag gör det jag tycker om, bryr mig om de som bryr sig om mig och thats it. Vårda den vänskap/intressen etc som man faktist har här och nu. Lika mycket som de ger till mig vill jag ge tillbaka och tvärt om. Livet är för kort för att gå och vara bitter för att en dag inte alltid ser ut som den andra. Av alla fina dagar kan inte 1 dag dra ner än så illa som det gjorde idag. Jag vet bättre än så och från och med nu tänker jag komma ihåg att jag vet bättre än så.