Om det är något som jag är otroligt trött på så är det de eviga tjatet om färg och kön. Mammor som skriver till hm på deras facebooksida om hur irriterade de är över att de typiska tjej och killstereotyperna syns i deras magasin. Jag kan hålla med, lindex, kappahl, hm mfl. trycker mycket på de typiska tjejfärgerna respektive killfärgerna när  de försöker att sälja in kläder till konsumenterna. De har blivit bättre men tydligen så funkar det efter som de konceptet de kör på fortgår. Men det är inte min poäng. Jag har suttit och funderat ut ett inlägg om just stereotyper, om samhället, hur människan ser på samhället och att människan faktist är samhället. Vi är vad vi lever och lever där vi är. Detta inlägg är inte för att dumförklara eller någon slags attack, utan mer hur jag ser på det. Och när jag talar om samhälle så talar jag i detta inlägg om sverige för det är där jag lever. 

 

Men vad är då en stereotyp? som jag lärt mig handlar det om en procentuell skillnad på tex användning av rosa kläder. Tjejer har rosa killar har blått, det är en typisk stereotyp. Det bara är så, punkt. Eller? när jag studerade genus på högskolan hade våran lärare allvarliga problem med att tjejer skall ha rosa. Hon var hellre villig att sätta på en kille klänning bara för att ta bort just den stereotypen. Men vad händer om vi bryter på en stereotyp? jo det uppstår en annan. Allt som blir ''normalt'' blir indirekt en stereotyp. Sen kan inte jag se felet med att ha något som är typiskt tjejigt och typiskt killigt, människan är ett flockdjur och har ett behov av att tillhöra en grupp. Om samhället hela tiden bryter upp den gruppen blir vi som virriga hönor och börjar skada varandra för att hitta en tillhörighet. Skämt och sido, men ni förstår min poäng?

 

Sen finns det också många som går in i en sk offer roll och nästan letar konflikt för att de inte känner sig tillräckligt tillfredsställd. Tex så kan jag villigt hålla med om att killkläder i butik ser mycket mer dystra ut. Urvalet är mindre och mysbyxor får en helt annan innebörd. Men vart försvann fantasin hos de vuxna? Hur läckert är det inte att mixa ihop rött med turkost till kille? eller ett par snygga demin till tjej med en raffig tisha? Varför se problemen och inte lösningen? Jag fick höra igår att en mamma klär sin sån med klänningar och tiaror till dagis, här går min gräns? samhället hit och samhälle dit, men vart är logiken i detta. Utsätta sin son för mobbning, för ja min kära läsare i detta fall kan jag nästan svära på att han kommer att bli mobbad, bara för att ens mamma vill make a point. Självklart finns det inget fel i att klä ut sig och leka prinsessa och jag tror säkert att det finns pojkar som gärna tar på sig prinsesskläder osv. Men i detta fall var det väldigt tydligt vem som ville vad.

 

Jag tror att vi människor har ett behov, i allafall många av oss att jämföra. Jämföra ekonomi, jämföra levnadssätt, tankesätt osv. Grundat i detta uppkommer även mobbning. Den mobbningen som är idag grundas i stortsätt över nätet. I sociala medier osv. Mobbning har alltid funnits, men idag är det mer gömt. Det är så enkelt att skada en annan människa, några få klick på tangenterna och vips ''du är så ful'' ''hora'' ''fitta'' osv. enkelt, lätt, smidigt och du slipper stå för det öga mot öga. Mobbning idag är som att ta godis från ett barn, enkelt och extremt elakt. 

 

Men vad vill jag komma med detta inlägg, genom att börja med stereotyper och blanda in mobbning, låter kanske lite bitter. Men nej, verkligen inte, bara otroligt orolig. Hur skyddar man sina barn, syskonbarn, nära och kära ifrån allt detta hat? HUR? varför skall man hela tiden sträva efter att ändra på saker? varför inte bara som person skapa sig en egen idé. Sluta stirra blint på hur samhället framställer kön, skapa ditt eget kön. Vill du ha rosa, ja men va fan kör på rosa. Vill du ha blått,grönt, orange, lila osv kör på det. Kläderna, sakerna, färgerna finns där, det är bara du som är bromsklossen. Jag kommer aldrig att hindra mina barn till att finna sitt egna jag. 

 

Nu kommer säkert min trogna hater att spy galla och alla dennes vänner också som tydligen läser och hatar mig så sjukt mkt. Men spara era kommentarer, jag är medveten om vad ni tycker om mig och mina texter, behöver inte upprepas :) jag dömer ingen och alla har vi gjort misstag i våra liv, ingen är perfekt, inte ens i närheten !

- Jennifer Reinhold

2012-08-20