man slutar aldrig att förvånas
Frureinhold.se / 20 December, 2010 - 11:19 / FotoJag tror på karma, det skulle väl kanske vara rubriken. Alla föds som en blankt papper, det är genom arv, gener och socialomgivning som vi bildar barnet. Alla har vi olika förutsättningar och skapar olika beteende utififrån dem. Det finns en hemsida som man kan snurra på lyckohjulet. Det är alltså ett privilegium att födas i ett land som sverige, vi tog vinst lotten, vet ni om det? www.livetslotteri.se, gå in och prova vart just du skulle födas om du fick ett andra alternativ. Studera landet och vad du hade fått för förutsättningar.
Men åter till rubriken. Jag har alltid varit farsinerad över hur människor tänker och hanterar olika situationer och man slutar aldrig förvånas. Jag är av resonemangen att alla skall få en andra och till och med tredje chans. När man blir sviken av familj, vänner etc får man studerar bakgrunden till dennes beteende. Hur kunde det blivit såhär och varför. Jag har själv haft en trygg uppväxt med en underbar familj. Men under större delen av högstadiet var jag ensam, inga direkta vänner, mest till och från. Jag kan ha satt mig i situationen själv, mycket möjligt, men det är inte ofta man erkänner s¨ånt för sig själv. Anyway, jag tog hästarna som min trygghet. Varje dag sju dagar i veckan spenderade jag massor med tid i stallet. När jag sen började gymnasiet flyttade jag till göteborg. Jag trodde kanske att jag skulle skapa fler vänner då, vilket jag också gjorde. Men alla var av det andra könet. Jag har alltid varit väldigt killig av mig, spelat fotboll, följt sporten på tv:n som om det vore victoria secret fashion show varje dag. Det är sån jag är. Jag hade vid den här tiden sålt min häst och hade inga direkta frittidsintressen kvar. Jag umgicks med mina killkompisar i skolan men efter skolan åkte jag hem och satte mig framför datorn. Ni kan tänka er i längden vad uttråkad jag blev. Självklart hade man kontakt med vissa vänner under tiden och åkte på olika fester etc. Men jah hade aldrig den där vännen. Ni vet den som alltid fanns där. Som en skyddsängel, en trygghet, en ja ALLT. Ni kanske undrar varför jag skriver ner hela min livsgång (ur ett kompis perspektiv) men jag vill att ni skall förstå¨hur viktigt det är att ha den där vännen. Den som alltid finns där, som kan vara borta ett tag men alltid stå på din sida och acceptera dig för den du är !
Idag i ganska vuxen ålder har jag väldigt många, tro det eller ej men kvinnliga vänner. Några stycken ifrån barnsålder Johanna, elein, sofia och Michaela som är äldsta och än idag helt underbara vänner. Vi har gått igenom massor tillsammans, både för och motgångar. Men på något sätt alltid hittat tillbaka, det är äkta vänskap. Sen har jag träffat nya vänner, såsom Mirjam, Eva, camilla och Jennifer. Sånna tjejer som man träffat under två års tid och fäst sig vid ordenligt. Vänskap är inget man skall leta efter utan något som skall komma av sig själv. Det tog mig många år att inse det.
Men åter igen tillbaka till min rubrik. Jag vill att alla skall förstå varför människan beter som på ett visst sätt. Att förstå handlande som i många fall kan ses som egoistiskt och sårande. Vi föds alla som ett blankt papper och har utifrån det olika förutsättningar. Glöm ALDRIG av det.
Men åter till rubriken. Jag har alltid varit farsinerad över hur människor tänker och hanterar olika situationer och man slutar aldrig förvånas. Jag är av resonemangen att alla skall få en andra och till och med tredje chans. När man blir sviken av familj, vänner etc får man studerar bakgrunden till dennes beteende. Hur kunde det blivit såhär och varför. Jag har själv haft en trygg uppväxt med en underbar familj. Men under större delen av högstadiet var jag ensam, inga direkta vänner, mest till och från. Jag kan ha satt mig i situationen själv, mycket möjligt, men det är inte ofta man erkänner s¨ånt för sig själv. Anyway, jag tog hästarna som min trygghet. Varje dag sju dagar i veckan spenderade jag massor med tid i stallet. När jag sen började gymnasiet flyttade jag till göteborg. Jag trodde kanske att jag skulle skapa fler vänner då, vilket jag också gjorde. Men alla var av det andra könet. Jag har alltid varit väldigt killig av mig, spelat fotboll, följt sporten på tv:n som om det vore victoria secret fashion show varje dag. Det är sån jag är. Jag hade vid den här tiden sålt min häst och hade inga direkta frittidsintressen kvar. Jag umgicks med mina killkompisar i skolan men efter skolan åkte jag hem och satte mig framför datorn. Ni kan tänka er i längden vad uttråkad jag blev. Självklart hade man kontakt med vissa vänner under tiden och åkte på olika fester etc. Men jah hade aldrig den där vännen. Ni vet den som alltid fanns där. Som en skyddsängel, en trygghet, en ja ALLT. Ni kanske undrar varför jag skriver ner hela min livsgång (ur ett kompis perspektiv) men jag vill att ni skall förstå¨hur viktigt det är att ha den där vännen. Den som alltid finns där, som kan vara borta ett tag men alltid stå på din sida och acceptera dig för den du är !
Idag i ganska vuxen ålder har jag väldigt många, tro det eller ej men kvinnliga vänner. Några stycken ifrån barnsålder Johanna, elein, sofia och Michaela som är äldsta och än idag helt underbara vänner. Vi har gått igenom massor tillsammans, både för och motgångar. Men på något sätt alltid hittat tillbaka, det är äkta vänskap. Sen har jag träffat nya vänner, såsom Mirjam, Eva, camilla och Jennifer. Sånna tjejer som man träffat under två års tid och fäst sig vid ordenligt. Vänskap är inget man skall leta efter utan något som skall komma av sig själv. Det tog mig många år att inse det.
Men åter igen tillbaka till min rubrik. Jag vill att alla skall förstå varför människan beter som på ett visst sätt. Att förstå handlande som i många fall kan ses som egoistiskt och sårande. Vi föds alla som ett blankt papper och har utifrån det olika förutsättningar. Glöm ALDRIG av det.
Postat av: Emelie
Håller med dig fullständigt i det du skriver. Jag tror OCKSÅ på karma och att alla har som sagt olika förutsättningar att utvecklas för att "passa in" i de olika rollerna i samhället. Men jag tror ju själv på att om man bara är snäll och god i mot andra så får du det tillbaka tillslut.
Men som sagt man upphör aldrig att förvånas... Och jag brukar sj bli jävligt sårad för att jag är så öppen och det är synd för varför ska man hymla om vem man är eller vad man har för ursprung?? Jag kan ju inte hjälpa det vad mina föräldrar gjort eller inte gjort.... Men jag tar mitt ansvar som vuxen och det är huvudsaken ;) Jag tycker du är en god tjej iaf och vi har haft ungefär samma vad gäller vänner osv samt häst ;) kram