Nu har jag kommit in efter att ha varit först på en cykeltur med familjen, blev en tur ner till munkgärde och runt över till ulvgärde och sen hem igen :) supergott och vilken kväll, robin och hailey gick in och så tog jag macy på en långpromenad. Kände vilket lugn det var ute, vinden är helt stilla, solen värmer den sista värmen och macy strosade runt. Vi har bestämt oss nu att avsluta hennes behandling, tårarna trycker och det gör så ont. Men det går inte att fortsätta såhär, hon måste äta kortison för att inte ha klåda och med kortison får hon diaré :( Inatt bestämde jag mig att nä, det får inte fortsätta såhär. För vem gör jag alla dessa behandlingar, alla dessa foder, sprutor etc. Jag måste inse att det blir inte bättre och nu är det dags att sätta stop. Jag ångrar mig hela tiden, ser på macy och tycker ändå att hon är pigg, men nej, hon är inte pigg. Hon är 4 år och beter sig som om hon är 14 år. Visst hon kan skina upp och spralla runt, men i max 5 minuter, hon är inte som hon var förr då hon sprang runt runt runt och busade. Tror även att flytten hit ner tog stygt, hon trivdes mycket bättre uppe i uddevalla och på gården. Från och med idag kommer hon inte äta kortison mer, sen får vi vänta och se hur hon blir. Jag har inget datum, men blir hon inte fri från klådan och den lär eskalera så kommer vi vara tvungna att ta bort henne :'(