Går idag till en nära vän med familj. Vad är livet värt om man inte får leva det. Det är så orättvist, det är så fel på alla plan.. Alla ni som läser min blogg, sluta hata, sluta lev ett liv som du inte kan vara stolt över att leva. Sluta ha så höga krav på er själva att allt måste vara perfekt. Inget är perfekt och inför döden är vi alla lika. Döden tar inte hänsyn på pengar, utseende, utbildning etc. Livet är för kort för att kastas bort, tillåt dig själv att vara lycklig och ta vara på det som verkligen betyder. Sluta snacka skit, sluta jämföra er med andra, sluta fokusera på det negativa och lägg energi på det positiva. Jag har valt att leva, leva för min familj, mina vänner och att hjälpa andra. Jag vägrar bli en individualist som står och ser på när andra faller. Om ni läsare som klickar in här varje dag håller med i det jag skriver, lämna en kommentar ! Visa att det jag skriver faktist betyder, om inte, varför fortsätter ni då läsa... 

När min mormor gick bort, var jag med, vid hennes sida tills hon tog sitt sista andetag, denna låten lyssnade jag på om och om igen samma dag. Det är första gången på 7 månader som jag lyssnar på låten och ögonen fylls med tårar. Döden gör så fruktansvärt ont, det finns inga ord i världen som kan beskriva den känslan. Det jag vet, som verkligen betyder är de vänner som alltid finns där, de som med bara blickar kan trösta mer än 1000 ord på ett papper. Ta vara på livet !